Utställningens delområden

INDISK POPULÄRKULTUR

Hjärtat och utgångspunkten i helheten India Express är utställningen Indisk populärkultur – Bilden erövrar världen, som sammanställts av professor Jyotindra Jain från Delhi. Utställningen går igenom den indiska populärbildens utveckling sedan Ravi Varmas mytologiska bildtryck som vann popularitet i slutet av 1800-talet. Gudabilderna spreds över hela Indien och användes flitigt också i ekonomiska och politiska syften. De mest skiftande produkter och varor har sålts med hjälp av dem och olika ideologiska propagandister har dragit nytta av dem. Utställningen berättar också om populärbildernas viktiga roll under den indiska självständighetsprocessen. Urvalet består av bl.a. tryckta bilder, collage, reklametiketter, affischer, fotografier och småskulpturer. Utställningen Indisk populärkultur har tidigare visats på Haus der Kulturen der Welt i Berlin och på museerna för modern konst i Delhi och Mumbai.

Den som reser i Indien kan inte undgå att stöta på tryckta bilder av gudar och andra dyrkade hjältar. Längs gatorna och i salustånd finns tusentals olika bilder att köpa och de hänger till påseende var som helst där det finns lite ledig väggyta. Museet presenterar också en kavalkad av nya kalenderbilder köpta från Indien.

BOLLYWOOD

Populärkultur handlar det också om på utställningens Bollywoodavdelning. Bollywoodfilmerna är oftast musikaler där dans- och sångnummer varierar med dramatiska scener. Stjärnkulten är livskraftig i ett land där filmernas strålande hjältar och hjältinnor dyrkas som gudalika. Mytologiska referenser ingår inte enbart i filmer som bygger på gudasagorna utan också i sådana som behandlar helt världsliga teman.

Utställningen bjuder på ett färggrant urval gamla och nya filmaffischer. Vid sidan av Bollywoods glamourbilder presenteras också den mera seriösa konstfilmens visuella värld. Ett cirka tjugo minuter långt collage med glimtar ur populära indiska filmer ingår också. Kurator för collaget är filmkritikern Amrit Gangar.

Flera meter långa filmaffischer har traditionellt målats för hand i Indien. Traditionen är numera utdöende då digitala utskrifter ersatt de handmålade jätteaffischerna nästan överallt i landet. En och annan studio framhärdar dock fortfarande. En av dem är S. Rehmans studio i Mumbai, som samarbetar med biografen Alfred Talkies. Affischer från denna studio visas på utställningen. Till de internationellt bästa kända studiorna hör Balkrishna Arts, även den belägen i Mumbai. Grundaren Balkrishna Vaidya har rest med sitt team till Helsingfors för att måla stora filmaffischer, som deltar i utställningen India Express.

SERIER

Flera generationer har redan lärt sig de indiska nationaleposen Ramayana och Mahabharata genom att läsa serieversioner av dem. Förlaget Amar Chitra Katha började ge ut mytologiska serier i början av 1960-talet, och de är fortfarande populära. Eposets hjälte är en av guden Vishnus många inkarnationer, prins Rama, vars barndom och ungdom serien berättar om.

NUTIDSKONST OCH FOTOGRAFI

Delhibon Raghu Rai (f. 1942), den bäst kända fotografen i Indien, har redan i 40 år dokumenterat sitt hemland och dess människor. De mångskiftande verkligheterna i Indien, olika religioner, seder, vardagliga episoder och tusenåriga ritualer är alla närvarande i hans fotografier. Hans bäst kända verk är fotoserierna av Indira Gandhi (1974), New Delhi (1983 och 1994), giftgasolyckan i Bhopal (1984), sikherna (1984), Taj Mahal (1986), Calcutta (1989), landsflykten från Tibet (1990) och Moder Teresa (1996). Utställningen presenterar fotografier i svartvitt och färg tagna av Raghu Rai under flera decenniers tid.

India Express presenterar flera nutidskonstnärer vilkas verk tangerar och kommenterar utställningens teman och bildbestånd. Målarna Atul Dodiya (f. 1959) och Reena Saini Kallat (f. 1973) från Mumbai är intresserade av det berättande uttrycket. Deras verk förenar aktuella samhällsbetonade ämnen med mytologiska och historiska element. Ett särdrag i indisk nutidskonst är den starka känslan för landets visuella tradition – och uppskattningen för denna tradition. Något ”fadersmord” av den typ som präglade den västerländska modernismen stöter man sällan på i Indien.

Även Pushpamala N. (f. 1956) från Bangalore behandlar de visuella indiska traditionerna, särskilt sätten att återge kvinnan. Installationen Native Women of South India: Manners and Customs, som hon utfört i samarbete med fotografen Clare Arni, visas i sin helhet på utställningen. Pushpamala uppträder själv i detta verk som består av flera fotoserier och dekorer. Inspiration har hon fått av de många olika bilderna av kvinnan: såväl kvinnorna i det traditionella indiska måleriet och kalenderbildernas gudinnor som polisbildernas brottslingar och reklambildernas hjältinnor.

Archana Hande (f. 1970) hör till konstnärsgruppen Open Circle som arrangerar utställningar och olika offentliga evenemang och jippon. Konstnärerna i Open Circle ställer sig kritiskt till konsumtionssamhället och biverkningarna av den globala ekonomin. Archana Handes verkhelhet Tales of the Pata – Chitrakars har också en social utgångspunkt. Verket berättar om rullmålarna i Midnapur och tar fasta på de sociala och politiska dimensionerna av deras liv och konst, bl.a. kvinnornas och minoriteternas ställning i Indien.

RULLMÅLARNA I MIDNAPUR

I Midnapurområdet nära Västbengalen finns bysamfund där de flesta invånarna heter Chitrakar. Namnet betyder bildmakare. Byborna utövar en urgammal folkkonst, sk. pata-måleri. Motiven i deras berättande rullmålningar anknyter till hindumytologin, samhället och aktuella ämnen. Målningarna utförs med växtfärger på ett avlångt papper eller styvt tyg. Färdigheten går från generation till generation i dessa byar. Liknande traditioner finns på olika håll i de östra delarna av Indien.

Chitrakarerna är poeter, målare och sångare samtidigt. De rimmade bildberättelserna framförs sjungande medan man visar målningen bild för för bild för publiken. Ursprungligen vandrade målarna med sina bildrullar från by till by och berättade nyheter, mytiska sägner och sensmoraler. Utställningen presenterar mytologiska och samhälleliga bildrullar av två målare från Midnapur, Manu och Niranjan Chitrakar. En omkring 200 år gammal bildrulle med Ramayanamotiv från Victoria & Albert Museums samlingar berättar om den här traditionens historia.  

KALIGHATMÅLNINGAR

I Calcutta uppstod på 1800-talet en originell och färgglad målningsstil som uppkallades efter sin tillkomstort: kalighatmålningarna utfördes och såldes på basarer nära templet Kalighat som uppförts till gudinnan Kalis ära. De förmånliga bilderna köptes som souvernirer av pilgrimer och vann stor popularitet bland den stora allmänheten. Produktionen tynade av under de första decennierna av 1900-talet då målningarna åsidosattes av tryckta bilder.

Kalighatmålningarnas motiv anknöt ursprungligen till hindumytologin. De återgav gudar, gudinnor och deras inkarnationer. Senare tog man också upp världsliga och aktuella ämnen. Bilderna kommenterar samhällsfrågor och lokala nyheter, ibland också med ett karikerande grepp – precis som rullmålningarna från Midnapur. Utställningen presenterar ett rikligt urval khaligatmålningar från 1800-talet ur Victoria & Albert Museums samlingar.

SKULPTURER OCH FESTIVALKULTUR

Utställningen presenterar också den imponerande och traditionsrika skulpturkonsten i Indien. Danska Nationalmuseets samlingar har lånat ut ett antal gudabilder av vilka de äldsta är tempelskulpturer i sten som föreställer Sarasvati och Kartikeya och är från 1100-talet. Klassiska, allmänt kända bildmotiv representerar en bronsskulptur från 1700-talet som föreställer ”dansens herre” Shiva Nataraja. Urvalet omfattar även en rikligt utsmyckad sydindisk vagn, som använts för transportera skulpturerna under religiösa festivaler.

Det finns ett enormt antal olika religiösa festivaler i Indien. En av de ståtligaste festerna är den årligen arrangerade Durga Puja, ”de nio nätternas fest”, som firas i Västbengalen – och särskilt i dess största stad Calcutta. Föremål för festligheterna och dyrkan är den tioarmade gudinnan Durga, samtidigt mild moder och furiös kämpe. För att hedra Durga uppför man tiotusentals fantasifulla altarkonstruktioner (pandal) runtom i staden. Miljontals festdeltagare rör sig natt och dag omkring i staden för att se dessa altaren. Att gå från ett altare till annat kallas pandal hopping. Festivalaltaret återger alltid den scen då Durga, omgiven av sina döttrar Sarasvati och Lakshmi och sönerna Ganesha och Kartikeya, dödar demonen Mahishasura som hotar förstöra gudarnas värld.
En höjdpunkt i utställningen är ett dylikt Durga-altare, som tillverkats av Jitendra Nath Paul & Sons i Kumartuli, det traditionella hantverkarkvarteret i Calcutta. De dekorativa altarskulpturerna utförs fortfarande enligt hundraåriga traditioner av lera från Ganges. Utom Durga-altaret ser vi också altarskulpturer av Ganesha, Lakshmi, Sarasvati och Kali, som placerats ut på olika platser i museet.

Fotografen Dev Nayak (f. 1974) från Calcutta har i flera års tid dokumenterat hantverkarkonstnärernas arbete i Kumartuli och hela den västbengaliska festivalkulturen i vidare bemärkelse. Ett urval av hans fotografier är utställda vid Durga-altaret. Nayak har dokumenterat skulpturernas tillverkningsprocess, de mest fantastiska altarkonstruktioner och ritualer. Fotografierna skildrar gudabildernas tillkomst från början till slut: hur man lyfter leran ur Ganges, dit skulpturerna som avslutning på festivalen åter sänks ner till ackompanjemang av trummor och mantror. Festivalyran förmedlas också i videomontagen som Erja Pusa filmat under Durga Puja i Calcutta hösten 2005.  

Lasipalatsin Mediakeskus Oy ©2001 23.2.2006